Jag såg precis Bulgariens övergivna barn, en dokumentär på tv4 och jag är så sjukt illa berörd, jag mår illa. I dokumentären får man följa ett barnhem för ”efterblivna” på landsbygden i den lilla byn Mogilino. På hemmet bor 75 oönskade barn.

De flesta av barnen lider av småfel som blindhet och dövhet, men alla har klassats som efterblivna och blir behandlade därefter. De får inte lära sig att läsa eller skriva då personalen säger att det är hoplöst då de ändå inte kan lära sig. Då ingen någonsin pratar med barnen så kan de heller inte prata, och därför inte kommunicera på något sätt förutom gestikuleringar eller skrik.

I dokumentären får man se hur vårdarna låter barnen tyna bort, utan att de verka det minsta berörda. Alla barnen är svårt undernärda och de tas aldrig ut, utan sitter och vaggar fram och tillbaka dagligen i brist på stimulans Ett av barnen som är blind, kan inte gå utan att vårdarna håller honom i handen och då vårdarna sällan går runt med honom så står han blixtstilla kvar i samma position i flera timmar i väntan på att vårdarna ska ta honom någon annan stans. På en dag så kan barnen sitta på pottan i flera timmar, bara för att det är lättast så för vårdarna. Eftersom att barnen klassas som efterblivna så får de varken utbildning, omtanke eller tillgång till något som kan utveckla dem. I ett visst rum på hemmet finns de som klassas sängbundna. De sängbundna barnen lider av hypotermi och undernäring och den enda mänskliga kontakt de har är när vårdarna byter deras blöjor. Annars lämnas de utan sjukvård eller någon som helst mänsklig kontakt. En av de sängbundna är en liten pojke med pinnsmala ben och enorma ögon. Han gör nästan inget annat än ligger och suger på tummen och vaggar fram och tillbaka. För ett tag sedan så hade vårdarna fått lov att kapa av hans ena tumme då den hade kallbrand.

På kvällarna låser vårdarna dörrarna till sovrummen och alla vårdare förutom en går hem. Det är för att slippa handskas med barnen som de låser in dem. Man kan höra hur den skriker där inne utan någon som helst respons från vårdaren. En av de manliga skötarna misshandlar barnen varje dag när de tvättar. Barnen är antingen blinda, döva eller både och kan varken tala eller klaga. Man ser hur barnens tårar rinner ner för deras utmärglade kinder och gråten förblir droppar i havet. Det är heller inte ovanligt att de manliga vårdarna våldtar barnen men detta utreds aldrig. Istället beskyller föreståndaren de andra barnen som är döva, blinda och lider av autism samt knappt kan gå för att våldta varandra.

Jag förstår inte hur detta kan få vara som det är! Bulgarien är ett land som inte är i krig och det är medlem i EU, hur kan regeringen tillåta att barnen behandlas så groteskt?! Deras regering hävdar att inga av Bulgariens barnhem är försummande, och att varje barn har rätt till sjukvård, tandläkarvård och sjukgymnastik.

Efter en intervju med en föreståndare på barnhemmet ställs frågan hur någon kan tillåta detta, hur de inte blir berörda av barnens vanvård. Föreståndarens svar:

"Vi kan inte hjälpa barnen, så vi låter de vara".

En av vårdarna får frågan om varför de inte hjälper barnen som helt uppenbart är döende och hon svara att hon tycker barnen ser friska ut. Att om de inte har feber så är de inte sjuka.

En av flickorna som bor på hemmet, Vasky, lider av lätt autism och annars är hon precis som alla andra. Men hennes mamma klarade inte av att ta hand om henne ensam så hon skickade iväg henne till hemmet. På hemmet blir Vasky som isolerad från de andra då hon kan prata och är näst intill normal. I början av dokumentären så sitter hon och läser en tidning och nästa gång de besöker hemmet så har hon slutit sig och sitter bara och vaggar fram och tillbaka med tom blick. Varje dag skriver Vasky brev till sin mamma som vårdarna ska skicka iväg. Men inte ett enda kommer fram. En av vårdarna ljuger för Vasky och säger att hennes mamma ska komma och hälsa på. Vasky gör sig fin, kammar håret fixar med sina kläder och sätter sig fint på en stol och väntar med ett stort leende på sin mamma. Hon vill inget annat än att komma hem till sin mamma. Hon säger det flera gånger under dokumentären. Varför låter de detta föregå.  Det är ren jävla ondska som finns på detta barnhem. Barnhemmet är försett med tillräckligt med pengar för att ge barnen bra levnadsstandard, men problemet ligger inte i ekonomin. Det är hjärtlösa, vidriga människor behandlar barnen som odjur. Barnen som egentligen kunde fått ut det bästa av sina liv. Istället tynar de bort för att deras öden hamnat i fel händer. Och det är så jävla hjärtskärande, hur ett liv bara kan förbises. Hur någon som faktiskt kan hjälpa, väljer att titta bort.

Barnen kommer aldrig få en ärlig chans i livet, det får man se i dokumentären.

Om jag kunde hjälpa skulle jag göra vad som helst. Jag vill ta hand om alla barnen. Ta hem dem och få dem känna sig älskade. Ta dem ifrån detta koncentrationsläger för barn. För det är precis vad det är, ett koncentrationsläger för barn.

Två av de sängbundna

Vasky

Några av barnen. Lägg märke till att de smalaste faktiskt sitter I pottan och I sin egen avföring utan att någon bryr sig. Så får de sitta i flera timmar.