To play or not to play; that's the question.

Ni vet den där känslan när man är så sjukt nära att klara av något men sen failar i sista sekunden?
Okej kanske inte men jag vet, och jag hatar det! Det värsta som finns är att spela wii och så kanske man har kommit till första borgen på värld fyra och man klarar den till checkpointen men sen dör man. surt, javisst men man tänker ; Det här klarar jag! Sen när man har kört fem gånger och dött varenda gång så blir tv:n svart och den fylls med text, G A M E  O V E R. då blir man så sur för då måste man ju klara av den jobbiga simbanan och spökhuset IGEN! Jaja det är väl bara att testa igen tänker man då. Sen sker det underbara, man klarar borgen ända fram till bossen! Lyckokänslorna rusar i kroppen när man bara har ett liv och ett hopp kvar, segersmaken i munnen, allt! Och då plötsligt tar vinnarskallen över och man släpper koncentrationen på spelet i en millisekund. En millisekund för mycket, bossen har redan skickat iväg sin rosa dödande elchock och skärmen fylls av ord. G A M E  O V E R.

Töntigt nog så hände detta mig idag, någon som har spelat lite för mycket? Ja , kom och umgås med mig så jag slipper svara på frågan "vilka har du umgåtts med idag då?" med ett svar som Luigi, Mario, Toad eller typ Rayman. 




Namn:


E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Kom ihåg mig?
RSS 2.0


Ladda ner en gratisdesign på